Umeå

Umeå är den stad som jag (Kristin) är uppväxt i. Biblioteksminnen finns det gott om även om många är suddiga och oklara i kanterna. Att det ska vara så svårt att komma ihåg sin barndoms biblioteksupplevelser.

Grubbebiblioteket 

Biblioteksminnen finns det många av. Mitt första bibliotekskort tror jag var en inplastad papperslapp. Jag har vaga minnen av skolutflykter till närmsta biblioteket men kan inte komma ihåg om det var redan under lågstadiet eller i mellanstadiet. I alla fall så gick turerna då och då till Grubbebiblioteket som fanns i närheten av Grubbeskolan. Min högstadieskola. En hel del raster har tillbringasts på det biblioteket och där kom jag för första gången kontakt med många favoritförfattare. Bland annat Carina Rydberg genom Den Högsta Kasten. Jostein Gaarder med Sophies Värld och Spelkortsmysteriet var en ungdomsfavorit. 

Östra Gymnasiet 

När jag sen gick på gymnasiet så lånade jag böcker på det biblioteket. Det var där som jag fick syn på, läste och lånade Det här är inte en bok av Linda Skugga. Flera år senare fick den boken och Linda Skugge en roll i Ordkrig i Norrköping. Men det är en helt annat historia som hör hemma i en annan blogg. 

Umeå Stadsbiblioteket 

Naturligtvis finns det även ett stadsbibliotek i Umeå. Jag försöker komma på om jag någon gång har varit där på sagostund eller liknande. Jag har för mig att jag i alla fall har suttit i en stor sittmöbel som säkert passade utmärkt till sagostunder. Böcker har lånats i mängder, speciellt under sommarloven. Några år lånade jag även väldigt mycket cd-skivor och några enstaka filmer.

Vännäs

Även bibliteket i Vännäs hör till Umeåregionens bibliotek. Jag blev därför något besviken när jag inte fick skaffa nytt kort efter att min föräldrar flyttat från Umeå till Vännäs. Bibliteket är i alla fall litet men utbudet på böcker är bra och personalen är väldigt trevliga och servicevänliga.

Umeåregionens bibliotek

Nu till själva kortet. Jag tycker att det är enkelt och stilrent men samtidigt lite roligt. Jag tycker att det hör till de bättre korten och det har absolut ingenting att göra med att det är Umeås kort. Jag vet att det har sett annorlunda ut innan men kan inte minnas hur det såg ut eller vad som hände med mitt gamla kort. 

Umeås bibliotekskort finns också i en ungdomsvariant. Det ser likadant ut men bakgrunden är röd. 

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotekskort, bibliotek, samlande, samling, kultur

Bibliotek och sociala medier – Youtube

För att undersöka hur det går för vår blogg så googlade jag (Elizabet) idag ordet bibliotekskort. På detta vis hittade jag dock en massa andra roliga länkar. Eftersom jag är utbildad inom kommunikation, bland annat webbkommunikation tyckte jag det var extra intressant att se hur olika bibliotek hanterar sociala medier och jag kommer därför ge några exempel i ett par inlägg framöver. I detta inlägg tittar vi lite på videomediet.

Uppsala bibliotek har en hel videobaserad tutorial som förklarar hur man går till väga för att skaffa bibliotekskort i ett bibliotek. Filmen är inte särskilt god kvalitet men budskapet kommer i alla fall fram och den är väldigt pedagogisk. Tillvägagångssättet ser ut som i många bibliotek, det ska inte vara några större konstigheter för någon att kunna skaffa kort och låna böcker, oavsett om användaren är ung eller gammal.

På Trelleborgs bibliotek har man gjort en officiell video om hur man som besökare kan låna böcker på deras bibliotek, beskrivet steg för steg. Så enkelt att till och med ett barn kan göra det, man har även satt lite jazzig bakgrundsmusik för att få lite stämning i filmen. Kanalen har även ett par klipp med boktips för bibliotekets besökare.

Ett intressant klipp är klippet från Västerås bibliotek som på arabiska förklarar hur man lånar bibliotekskort. Ett jättebra iniativ för alla de som inte har svenska som sitt förstaspråk eller på annat sätt har problem med att förstå svenska. Det visar på ett bibliotek som satsar på sina mångkulturella besökare. De har även videos som på italienska, spanska, engelska förklarar hur man utnyttjar bibliotekets tjänster. Desto mer intressant är att de använder youtube som ett sätt för att visa vilka typer av böcker som finns, genom att låta barn och vuxna tipsa om böcker de tycker om:

Ett annat sätt att använda Youtube och filmmediet för att promota bibliotek är att helt enkelt presentera biblioteket. Här presenteras Kongsbergs bibliotek i Norge genom att visa bilder från biblioteket och visa vad man kan använda biblioteket till och vad som finns där.

Även GRUL (Upplevelsebaserat lärande) har lagt upp ett klipp som visar det intressant fenomenet Levande Bibliotek, vilket i stort sett innebär att låna en person under en kort period som får berätta om sitt yrke, religion o.s.v. Detta tror man ska skapa större förståelse för olikheter mellan människor. Klippet är rent och snyggt, inga pixliga handkameror.

I detta inlägg har man engagerat ungdomarna, genom att låta några ungdomar göra en undersökning om vad unga anser om Umeås stadsbibliotek. Ett mycket bra initiativ, då det tar fram ris och ros för ett biblioteket från en mycket viktig målgrupp – ungdomarna.

Min slutledning blir att svenska bibliotek (vilket är de jag undersökt) använder inte filmmediet och Youtube i någon större bemärkelse. Det finns i nuläget bara ett bibliotek som verkligen försöker satsa på Youtube och det är Västerås bibliotek, som har många klipp i sin kanal och försöker att göra aktuella klipp, både för ungdomar, vuxna och för de som inte har svenska som modersmål. Det förvånar mig att inte de stora biblioteket i exempelvis Stockholm och Göteborg använder detta medium men de använder säkerligen andra källor. Frågan är ju dock hur många som är intresserade av att se dessa filmer, även om Sveriges alla bibliotek skulle publicera inlägg. Västerås bibliotek har inte jättemånga visningar, alltså är det bara de som tycker att Västerås bibliotek är relevant för dem som kommer att titta, eller kanske ungdomar som vill ha boktips. Hursomhelst är det roligt att se att det finns bibliotek som faktiskt använder denna kanal – en kanal som vanligtvis inte kopplas till bibliotek. Men i takt med att bibliotek inte längre bara har plats för böcker, känns detta som en logisk utveckling.

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotekskort, Västerås bibliotek, Uppsala bibliotek, youtube

Piteå

Piteå. Vart ska jag börja denna historia? Piteå är den ort där jag (Elizabet) under nitton år tillbringat nästan all min tid, både fritid och skoltid. Större delen av denna har jag  tillbringat i Svensbyn, en till ytan stor by med cirka 300 innevånare som har hållit minst två SM i längdskidåkning. Här bodde jag tills jag började studera på universitetet och flyttade till södra delen av landet.

Svensbyskolan

Min första erfarenhet av bibliotek var ett litet bibliotek på Svensbyskolan där jag gick mina fem första grundskoleår. Jag minns att jag såg Sagan om Ringen-triologin och tänkte att det var väldigt tjocka böcker, men jag läste dem aldrig. Biblioteket samlade mest damm och man fick ta vilken bok man ville. Desto viktigare var då den återkommande bokbussen som hade mer rotation på sina böcker. Jag läste det mesta jag kunde komma över, båda hästböcker och annat. På den tiden hade vi inte plastkort att låna med, jag minns en period med ett papperskort där det stod mitt namn. Jag skrev till och med ned vilka böcker jag hade läst.

Sjulnässkolan

Det stora var när jag började på högstadiet i Sjulnäs, grannbyn cirka tre kilometer bort. Vi fick busspendla dit varje dag men i gengäld fick vi ett riktigt bibliotek som inte gick på hjul. Ett litet bibliotek inklämt vid hemkunskapssal och syslöjdssal, ett bibliotek som även inrymde en liten postutlämningsställe. Papperskortet byttes här ut mot ett plastkort, samma kort som jag fortfarande använder, minst tio år senare. Året bör ha varit runt 2000 när jag fick mitt första kort. Som ganska ensam och mobbad tog jag min tillflykt till böckerna. Jag avverkade hyllan med hästböcker, alla långa serier om tjejer och deras djur. När den tog slut råkade jag av en slump fastna i fantasyhyllan, och där kom jag att fastna under cirka sex år. Profetian om Cheysuli hette den första serie som hamnade i mina händer och jag slukade allt. Robert Jordan, Maggie Furey, Katherine Kerr och till och med David Eddings – trots att jag genuint ogillade hans böcker.

Strömbackaskolan

Mitt nästa möte med ett bibliotek skedde när jag började på gymnasiet Strömbacka inne i centrala Piteå. Detta innebar pendlingstid på cirka en timme varje dag för att komma från och till Svensbyn. Även på detta bibliotek sjönk jag ned i fantasyböcker, tack vare en vän till mig som läste mycket litteratur av den typen. Här lånades även mycket skolböcker till projekt vi hade och olika källor kopierades. Det var även här jag köpte min första diktsamling av Kerstin Söderholm på rea för tio kronor – en relativt okänd poet vars dikter jag fastnade mycket för. För min egen skrivande del var även gymnasiet den tid då jag på allvar började skriva poesi. Jag sporrades även ytterligare då vi efter lite kamp äntligen fick till stånd en valbar kurs i Litterär gestaltning, lite som en skrivarlinje men med en lektion i veckan. Och även om det var den enda lektion jag hade på tisdagar, klockan 14.30, kunde du räkna med att jag satt där varje tisdag, bara för att det var så roligt.

Piteå Stadsbibliotek

Ett annat bibliotek som jag tillbringat tid i men inte lika mycket som de andra, är Piteå Stadsbibliotek. Här har jag mest ägnat tid på loven de senaste åren när jag lånat böcker att läsa eller kurslitteratur till uppgifter som behöver göras. Som tonåring ägnade jag en del tid här efter skolan när jag väntade på att få gå till kören jag var med i, eller på körlektioner. På Piteås landsbygd finns som sagt inte mycket lokaltrafik och med två arbetande föräldrar var det jag som fick roa mig själv i väntan på att få åka hem.

Piteå bibliotek

Personligen tycker jag att Piteås bibliotekskort ser bättre ut många av de andra kort vi kommer att visa. Å andra sidan kanske jag är en aning partisk.  Kortet föreställer en tavla, vilket är ett vanligt tema, men det representerar också regionen och den årstid som märks allra starkast häruppe. Det bekräftar även många människors fördomar om Norrbotten och Piteå, att ingenting finns här förutom skog, snö och allmän ödemark. Inte en småstad med alla bekvämligheter som på sommaren har uppemot trettio grader varmt. Typografin är enkel och stilren, förmodligen ett standardteckensnitt, men det förtar inte upplevelsen av tavlan och den handritade autografen i hörnet. Allt som allt är jag nöjd med kortet och anser inte att Piteå har någon anledning att byta ut det.

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotekskort, bibliotek, samlande, samling, kultur

Örebro Universitet

En av de första sakerna som jag gjorde efter att ha flyttat till Örebro för att börja läsa filmvetenskap var att skaffa bibliotekskort på universitetsbiblioteket. Ytterligare ett kort till min samling ich rätt så snyggt kort tänkte jag efter att ha fått det i min hand. Just själva bibliotekskortet har jag inte använt så mycket eftersom universitetskortet också fungerar i biblioteket. Från Örebro universitetsbibliotek har jag dock lånat många böcker av alla möjliga (och omöjliga) slag. Kursböcker i flera olika ämnen, böcker till uppsatser, skönlitteratur och fackböcker bara för skojs skull. Som filmvetare kunde jag dessutom låna filmer från biblioteket vilket jag gjorde vid några tillfällen. Otaliga är också de gånger jag suttit på biblioteket för att få studiero eller för att jobba på något grupparbete.

Biblioteket är, som ni kan se på bilden tvp våningar med väldigt stora fönster på bibliotekets andra våning. I biblioteket finns förutom böcker studieplatser, grupprum, datasalar och koperingsrum. Biblioteksbyggnaden rymmer även en aula där bland annat Örebrospexet sätts upp och ett café. I caféutrymmet finns ett piano som det spelas på då och då.

Universitetsbiblioteket Örebro

Själva kortets utseende faller in i kategori fotokort på biblioteket. Fotot ser ut att vara tagit på kvällstid och hör till ett av de snyggare bibliotekskorten som jag har.

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotekskort, bibliotek, samlande, samling, kultur

Katrineholm

Eftersom företeelsen att samla bibliotekskort kom igång när vi båda gick på Åsa Folkhögskola i Sköldinge var det naturligt att det första kortet vi skaffade skulle vara från den regionen. Om man ska tillbringa ett år på avlägsen ort och dessutom läsa en litterär utbildning känns det självklart att besöka biblioteket. I vårt liv under detta år fanns därför tre bibliotek.

Sköldinge

Jag (Kristin) vill minnas att vi skaffade korten på biblioteksfilialen till Katrineholm som fanns i Sköldinge. Det var ett litet bibliotekt som låg mitt i byn och som hade begränsade öppettider. Jag har starkt för mig att jag lånade en bok samma dag som vi skaffade korten men kan dessvärre inte minnas vilken bok.

Katrineholm

Från Katrineholms stadsbibliotek har vi många minnen. Vårt första möte skedde en av de första veckorna på skrivarlinjen, när vi från skrivarlinjen skulle delta i ett Poetry Slam. Jag (Elizabet)  blev bombarderad av frågor inför detta, då jag var den enda som hade tävlat i Poetry Slam innan. Finalen stod mellan Isak Jansson (idag etablerad slam-poet och ståuppare) och vår vän Micke som läste sin berömda dikt ”Jag är en katt” till publikens jubel. Isak som hade läst skrivarlinjen föregående år gick segrande ur striden. Efteråt kom en av de f.d. skrivarna fram till mig och berömde min dikt och ville att jag skulle skicka den till henne. Kristin kommer ihåg att hon var så nervös att hon knappt såg publiken när hon skulle läsa sin dikt. Efter detta följde ett antal olika författarbesök på biblioteket, bl.a. av Torgny Lindgren, Sara Kadefors och Bengt Ohlsson.

Åsa Folkhögskola

Även på vår folkhögskola fanns ett litet bibliotek. Böckerna var mycket gamla och det var sällan jag (Elizabet) bläddrade i dem men biblioteket använde jag ibland som studiemiljö. Lånade gjorde man genom att fylla i en gul lapp om vilken bok man hade lånat.

Jag, Kristin vill minnas att jag lånade cd-skivor på biblioteket i Katrineholm. En och annan bok blev det också även om jag nog också lånade en del från biblioteket i folkhögskolan eftersom det låg bättre till.

Katrineholm

Utseende

Katrineholmskortets utseende är på många sätt ett kort med standardutseende. Den karaktäristiska blå dubbelramen runt kortet förekommer på många kort, bland annat i mellansverige. Även att pryda kortet med kommunens logotyp är oerhört vanligt. Kortet är inte fult rent grafiskt men det sticker helt enkelt inte ut och är lätt att förväxla med andra bibliotekskort. Vi tycker därför att Katrineholm borde byta till ett bibliotekskort med roligare motiv, som exempelvis dess grannkommun Flen.

Elizabet & Kristin

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotekskort, bibliotek, samlande, samling, kultur

Kristin presenterar sig

Kristin

Den andra hälften av duon består av Kristin Stenberg, en 27-årig före detta Västerbottning som numera letar jobb i trakterna kring Örebro.

När jag inte bloggar eller letar efter jobb ägnar jag mitt liv åt att vara en bokälskare, tv-seriesberoende och träningsfantast. Bloggar om träning, viktminskning, litteratur och film på kristinstenberg.wordpress.com

Och trots att jag anser mig bra på att skriva gillar jag inte alls att skriva presentationer om mig själv. Gör en lista istället.

Jag njuter av att

• Göra listor
• Känna doften av regn mot asfalt
• Att vara helt slut efter ett träningspass
• En riktigt bra bok eller film
• Hitta barnet i mig själv

Andra saker jag samlar på

• Teddybjörnar
• Pennor
• Anteckningsblock

Elizabet presenterar sig

Elizabet

Den ena hälften av vår duo består av mig,  Elizabet Westerlund, en 25-årig storasyster född och uppvuxen på Pite(å)s landsbygd. Även om den ena foten kommer från Vidseles vildmark och den andra från Tornedalens trolska natur blev resultatet inte något naturbarn utan ett kulturvän engagerad i Poetry Slam. Med en brinnande kärlek för färgen rosa, text och andra kreativa uttryckssätt blev jag exilnorrbottning som mellanlandade i Göteborg, Askersund och Sköldinge för att sedan landa i Norrköping för fyra år sedan. Med en utbildning inom grafisk design och kommunikation slåss jag nu för att ta mig ut på arbetsmarknaden och få arbeta med det jag brinner för. Om du vill veta mer kan du gärna besöka min hemsida och egna blogg på: www.elizabet.se

Jag njuter av att

• Umgås med fina vänner
• Doften av tvättmedel som slår mot en när man går förbi en tvättstuga som har utblås
• Klappa och busa med katter
• Sortera och organisera saker
• Ett ordentligt oväder på sommaren

Andra saker jag samlar på

• Anteckningsblock
• Fluffpennor
• Alla brev och kort jag någonsin fått (ej reklam)

Det började med en liten idé och växte till ett koncept

Elizabet

Det började som en idé mellan två parter i en parrelation men idén blev aldrig av och sedan sprack relationen. Jag flyttade och började studera på Åsa Folkhögskola skrivarlinje där jag träffade Kristin och vi blev goda vänner. Exakt när diskussionen började minns jag inte men jag vet att vi pratade och insåg att vi båda hade besökt/bott på ett antal platser i landet där vi hade skaffat kort. Under årens lopp hade vi hunnit skaffa ett antal kort och beslutade vi för att göra en grej av det: att samla så många bibliotekskort som möjligt.

Regeln var att kortet var tvungen att stå i vårt eget namn vilket innebar att vi var tvungna att besöka bibliotek i olika städer. Därför kunde vi inte ta emot kort från andra men jag valde att göra ett undantag när jag fick ett kort från utomlands eftersom den enda möjligheten att få kortet var att bo där. Vi startade även en facebookgrupp tidigt i ett försök att få ihop lite folk som är intresserade, vilket samlade ett par personer.

Kristin

Precis som Elizabet skrev så har vi båda bott på en hel del ställen och därför kommit över några kort utan att egentligen samla. Visst, de flesta ställena som vi har kort på kommer vi kanske aldrig att besöka igen men vissa har vi haft praktiskt användning av. Jag har till exempelvis ett kort i Stockholm. Mest för att jag brukar vara där en liten längre tid under sommaren. Därför har jag även lånat böcker där. Det är faktiskt väldigt praktiskt att låna böcker när man är på semester och ska stanna i alla fall ett par dagar där. Du slipper släpa på dem i din packning och billigare än att köpa böckerna är det.

Efter att Betzy hade skaffat sitt senaste bibliotekskort skickade jag iväg ett sms till Betzy där jag skrev att vi borde blogga starta en gemensam blogg om våra bibliotekskort. Hon var på och tyckte att det borde vi göra. Dagen därpå skapades den här bloggen. Hittills har all planering skett via sms eftersom det är så vi huvudsakligen kommunicerar med varandra. Det går faktiskt rätt så smidigt. Många sms fram och tillbaka har det blivit och nu kan ni se själv resultatet.

Därför hoppas vi med denna sjukt nischade blogg öka intresset för vår lilla hobby och inspirera andra till att börja med något som i alla fall vi tycker är väldigt roligt. Mycket nöje!

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotekskort, bibliotek, samlande, samling, kultur