Västerås

På vägen tillbaka från Uppsala passade jag på att stanna några timmar i Västerås för att skaffa bibliotekskort där. Västerås bjöd på ett grått och lite regnigt väder när jag klev av bussen. Att hitta till själva biblioteket visade sig vara rätt så knepigt.  Väl framme blev jag lite imponerad av det lilla jag såg.

Västerås stadsbibliotek

Till utseendet är det inget speciellt egentligen med kortet från Västerås. Det är enkelt men lite tåkigt i mina ögon. Färgen är faktiskt det mest positiva med kortet enligt mig. Den första bilden gör dock inte färgen rättvisa. Kortet från Västerås stadsbibliotek är lite speciellt. Till en början ser det rätt så normalt ut men snabbt upptäckte jag att kortet är böjbart. Se och häpna.

Flexibelt.

 

Så här ska man inte kunna göra med ett bibliotekskort. Eller?

 

 

 

 

 

Eftersom jag älskar listor kommer här två stycken. En med fördelarna med ett böjbart bibliotekskort och en med nackdelarna.

Fördelar

• Eftersom det är tunnare än vanliga kort tar det mindre plats i plånboken.
• Det blir lite unikt och unikt är bra.

Nackdelar

• Å andra sidan kan det hända att det lättare trillar ur plånboken eftersom det är tunnar.
• Och tänk om man skulle råka böja det för mycket så att det går sönder.

 

Slutsats: Jag kan definitivt tänka mig att återvända någon dag för att undersöka biblioteket lite närmare och för att se hur det böjbara kortet fungerar i praktiken.

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotek, bibliotekskort, böjbara kort, västerås

Tranås

Tranås är en liten ort som ligger på pendelavstånd från Norrköping, i Jönköpings län. Jag (Elizabet) har alltid haft en tanke att avverka alla orter dit Östgötatrafikens kort räcker. Vi hade till och med planerat att göra en liten biblioteksturné när Kristin jobbade i Norrköping. På grund av udda sov- och vakentider blev det dock inte genomfört.

Historien om Tranås handlar om en dagstripp. Jag vill minnas att det var på våren eller kanske sensommaren, jag var i Norrköping utan att ha någonting att göra. Då fick jag förslag av ett par av mina vänner att de skulle på konstutställning i Tranås. Min ena väns äldre bror hade deltagit i något slags konstläger över sommaren där i Tranås, där ett gäng konstnärer fick flytta in i ett stort hus och skapa konst tillsammans. Vi skulle alltså ta oss till Tranås men missade att pendeln bara gick dit varannan timme. Därför följde en betydligt krångligare resa där vi tog pendeln till Linköping, bussen till Boxholm och därifrån buss till den lilla orten Sommen där min väns föräldrar hämtade oss, de skulle också på utställningen. Det var en mycket intressant utställning då själva lokalen var en gammal industrilokal och där använde man samtliga rum. Alltifrån tejprullar, socker på golvet, det var svårt att avgöra var konsten började och var inredningen tog vid.

I alla fall, på väg till utställningen släppte de av mig vid biblioteket, centralt baserat i Tranås. Jag var säker på att jag hade tagit bilder på biblioteket men bara för att jag letar så hittar jag inga. Det var hursomhelst svårt att hitta, ingången inklämd mellan affärer och en liten skylt som var lätt att missa. Insidan av lokalen var desto mer intressant, med ett stort glastak. Hos bibliotekarien frågade hon mig om jag inte bara ville koppla ihop mitt Norrköpingkort så jag kunde låna i Tranås. Nej, det vore ju inte samma sak.

Själva kortet då. Jag hade problem med att få till ett bra foto men ni fattar idén. Ett bakgrundfoto där någon har ritat en mystisk symbol, vilket föreställer taket i biblioteket. Fotot är blåakigt och föreställer någon slags ö, halvö, förmodligen i Tranåstrakten. Därmed har det regional anknytning och har man varit i biblioteket så är det tydligt att det hänger ihop. Det stora misstaget här är att det är ett STORT särskrivningsfel. Stads biblioteket. Det går inte. Sånt får inte hända. Men det framgår i alla fall av detta att det är ett bibliotekskort, det finns en adress och även telefonnummer. Vilket i grunden inte är smart eftersom bibliotek kan byta telefonnummer och adress. Själva utseendet tycker jag är trevligt fast det ger mig snarare känslan av snö och Norrland än en liten ord i Jönköpings län. Sen har man försökt vara fiffig med illustrationen, att den hänger ihop med adressen men det fungerar inte alls. Jag skulle snarare ha sett ett ovanifrånfoto av den fina glaspyramiden eller en illustration. Typografin tycker jag är okej, lätt att läsa och tydligt. Jag skulle nog ge den 3,5/5 möjliga i betyg.

Vadstena

Efter vårt besök på stadsbiblioteket i Mjölby var det dags att åka ut mot Vättern och därmed landade vi i Vadstena. Förutom vårt intresse för bibliotek och bibliotekskort är det även ett mycket intressant område rent historiskt. Vi som kommer från norra delen är inte bortskämda med gamla klosterområden.

Entré till Vadstena stadsbibliotek

 

Själva stadsbiblioteket låg i en gammal vit byggnad inte långt från själva klosterområdet. Själv insidan av biblioteket var ganska typisk lantortsbibliotek, litet.
Ända sen jag (Kristin) läste Aprilhäxan av Maj-Gull Axelsson har jag varit lite fascinerad av Vadstena och trakten där omkring. Elizabet är intresserad av gamla historiska miljöer, bland annat kyrkor så därför passade vi på att besöka klosterområdet när vi ändå var i området. Den gamla kyrkan visade sig vara mycket mäktig. Vi passade även på att kyla ned oss lite genom att vada i vattnet vid Vättern.

Hursomhelst, på Vadstenas bibliotekskort återkommer den karaktäristiska blå biblioteksramen. Varför är den där? Varför har den existensberättigande? Min gissning (Elizabet) är att det från början var någon slags mall, att bibliotekskort från ett visst område eller att helt enkelt att alla bibliotekskort skulle ha samma ram för att inte blandas ihop med någonting annat. Eller kanske har det med bibliotekssystemet att göra?

Jag (Kristin) köpte en magnet som såg ut ungefär som bibliotekskortet vilket jag så här i efterhand inte alls förstår eftersom jag tycker att kortet är väldigt tråkigt. Främst linjen som jag gissar ska föreställa slottet eller klostret. Jag tycker att de kunde ha gjort något mer med den. Eftersom Vadstena har otroligt vackra och unika miljöer, duktiga konstnärer o.s.v är det inte mer än rätt att det borde vara ett sådant motiv på kortet. Dock får det plus för tydligheten, det är tydligt att det är ett bibliotekskort och vilken kommun det gäller. Här har de även valt bort den vanliga kommunlogotypen, som brukar komma tillsammans med ramen. Nej, skärpning Vadstena, detta visitkort är undermåligt!

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotekskort, vadstena, vadstena bibliotek

Uppsala

I somras besökte jag min moster som bor i närheten av Uppsala. Naturligtvis passade jag på att skaffa bibliotekskort. På vägen till Uppsala stannade jag i Enköping för att skapa bibliotekskort där. Både i Uppsala och i Enköping fick jag hjälp av en ung kille. Det gjort mig förvånad eftersom de enligt min erfarenhet är rätt så sällsynta på bibliotek. Biblioteket i Uppsala såg jag inte så mycket av men efter det jag såg så sticker Uppsala stadsbibliotek inte ut på varken ett negativt eller positivt sätt.

Efter lite efterforskningar på nätet hittade jag några videoklipp på YouTube från Uppsala bibliotek. Men eftersom Elizabet tidigare har skrivit om den i sitt inlägg om bibliotek och sociala medier. Går jag inte in närmare på det i detta inlägg.

I övrigt är Uppsala en riktigt fin och mysig stad. Jag tog väldigt många bilder bland annat i den botaniska trädgården

Kortet för biblioteken i Uppsala kommun är ljuslila. Bilden föreställer en korp (tror jag) som står på en bok. Ju mer jag tittar på det desto mer tycker jag om det.  En korp får mig först och främst att tänka på Edgar Allan Poes berömda The Raven. Tillsammans med boken tänker jag på visdom och kunskap. (men det här är bara mina egna fria associationer). Utifrån min tolkning är det med andra ord en väldigt lämplig bild för att bibliotekskort.

Uppsala kommuns bibliotek

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotek, uppsala

Norsjö

Turen har nu kommit till Norsjö bibliotek att bli omskrivet i denna blogg. Det är också högst lämpligt att Norsjö blir det första vi skriver om detta år. För er som inte känner till denna kommun är det en liten inlandskommun i Västerbotten, cirka åtta mil (eller ett stenkast som sörlänningar skämtsamt säger) från Skellefteå. En kommun med cirka 4400 invånare totalt som säkert kan bre på många av de fördomar som finns om de norra nejderna. Känt som födelseorten för Torgny Lindgren och knutpunkten Bastuträsk – där stannar tåget för alla som vill åka till Skellefteå, inlandskommunerna m.m.

Första gången jag (Elizabet) besökte Norsjö var sommaren -09. För er som följer bloggen kanske namnet Norsjö låter bekant, då det nämndes i inlägget om Lycksele. Det är en grannkommun till Lycksele, och även en kommun där ett av företagen vi arbetade för, SSC Trätrappor, ligger. Vi var alltså där på företagsbesök och jag såg aldrig själva ”staden” då företaget ligger i utkanten. Jag hade i alla fall aldrig kunnat komma på tanken att det var dit jag en dag skulle flytta.

Flytten, ja. Allting gick väldigt fort. Jag trodde anställningsprocessen var klar sedan länge så blev väldigt glad när det ringde en torsdag eftermiddag och jag fick en intervjuförfrågan. Informatör i Norsjö. Följande tisdag. Norrköping- Norsjö. Min bror körde mig dit från föräldrarna, snön låg redan tung. Det var en intervju utöver det vanliga, mer kniviga frågor än vad jag var van vid. När jag skickade sms för att förvarna en bekant om att jag angett honom som referens fick jag veta att redan samma kväll som intervjun hade de ringt. Min andra referens ringde de morgonen efteråt. Vid lunchtid dagen efter intervjun kom samtalet. ”Vi vill ha dig”, sa dom. ”Kan du börja nästa onsdag?”

Mammas resa till Norrköping följande helg var redan bokad så det blev panikpackning. En övernattningslägenhet stod redo i Norsjö så jag tog mitt pick och min katt fick flytta till föräldrarna tillfälligt. Efter en och en halv vecka var introduktionen slut – hon jag skulle vikariera för fick sitt barn. Nu har jag varit här mer än en månad och trivs hittills väldigt bra.

Min erfarenhet av biblioteket blir därför av det mer personliga planet – jag har haft mycket kontakt med dem inför ett evenemang jag har försök få hjälp med. Det är inte helt lätt att hitta litterära personligheter i en liten bygd. Trots att jag bott här en månad hade jag inte besökt biblioteket ännu när Kristin kom upp till Norsjö för att hälsa på under nyårshelgen. Vi tog därför tillfället i akt och gjorde det – besökte biblioteket.

Norsjö bibliotek ligger i Norsjö gymnasiums lokaler i ett gulligt ljusrosa hus. Vi undersökte inte biblioteket särskilt noggrannt men det verkar som ett litet mysigt landsortsbibliotek. Förhoppningsvis kommer många fler besök att följa.

Dock blir det inte så mycket dokumentation av bibliotekskortets utseende då jag redan har kortet sedan tidigare (se inlägget om Lycksele). Förhoppningsvis kommer det dock att bli flitigt använt så fort jag har läst klart de böcker jag har i mitt hembibliotek.

Läs även andra bloggares åsikter om Norsjö, Norsjö bibliotek, Lycksele