Kumla

På väg till Örebro för att övernatta hos Kristin tog vi vår biblioteksturné till ett par till mindre orter. Efter Laxå blev det Hallsberg och sedan Kumla. Ingen av oss har någon direkt anknytning till Kumla förutom att vi var på besök den dagen. Vädret var soligt och fint men vi snurrade omkring ganska mycket innan vi hittade rätt. När vi äntligen kom fram fick vi oss en positiv överraskning när vi såg biblioteket. Ett nästan helt nytt och fräscht bibliotek med modern utsida och insida. Mörkgrön och slät yta. Jag (Elizabet) som gillar arkitektur blev förtjust. Ett stort bibliotek var det också, väldigt stort med tanke på hur liten kommun Kumla ändå är. Men man kan aldrig få för mycket kultur! Biblioteket var stort och luftigt inuti.

Vid Kumlabiblioteks entré

 

Liten damm vid biblioteket

Den lilla dammen tyckte vi såg väldigt lockande ut men med tanke på alla alger och klägg på stenarna förmodligen ingenting lämpat att doppa fötterna i. Men det såg ut att vara en fin utsikt från inuti biblioteket.

 

Och så till själva bibliotekskortet som inte alls matchar det nya, fräscha biblioteket. Här har vi återigen den vanliga standardramen, kommunvapnet samt en tydlig text där det framgår att det är ett kort för Kumla bibliotek. Jag hoppas innerligen att de har gjort om kortet när vi skriver detta. Med en så snygg biblioteksbyggnad borde det inte vara svårt att göra ett litet mer inspirerande kort!

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotek, bibliotekskort, kumla

Media på riktigt

Norran 23/2 2011 - klicka för att se reportaget i sin helhet

Idag (23/2) var Bibliotekskort med i tidningen Norran (Norra Västerbotten)! Omåttligt stolta och glada är vi över detta. Snitsig rubrik, 5 av 5 bibliotekskort!

Hur kommer det sig att vi kom med här?

Sociala medier, kära vänner! Jag (Elizabet) har på min twitteranvändare rosaprinsessan skrivit om mitt intresse och av en slump hittade jag att Norran har en egen twitter. Jättebra sätt att få veta det nyaste i regionen tänkte jag. Varav de började följa mig. Jag har tidigare varit med i tidningen i ett reportage om nyinflyttade i inlandet. Sen var det vår lokalreporter Lennart som tog kontakt och frågade om jag ville ställa upp då de skulle ha en serie ”Efter jobbet” om vad folk gör när de inte arbetar. Självklart! tyckte jag. Det är ett minst sagt unikt intresse som vi vill att fler ska syssla med. Lite synd att vår twitter, facebook och blogg inte fick länkar i texten. Men letar folk så hittar de ju oss, vi är trots allt på femte plats på google sök!

Skellefteå

I Skellefteå har jag varit många gånger då jag besökt mina farmor och farfar. Att det dröjde ända tills sommaren 2008 innan jag skaffade bibliotekskort där är därför lite pinsamt. Och när jag väl besökte biblioteket blev det det bara en snabbvisit.  In, se sig omkring snabbt, skaffa kort och låna toaletten. Till mitt försvar såg jag i alla fall tillräckligt mycket för att tycka att det verkar vara ett fint och bra bibliotek.

Förutom besökens hos mina farföräldrar så tänker jag på annars på Lilleputtlandet när jag tänker på Skellefteå. Förklaring – Och till sist minns jag den sommaren då jag hade växt upp och hellre ville bada än att åka dit. Det kan jag fortfarande ångra lite då och då så här i efterhand. Jag vill minnas att jag hade kul där men tvivlar på att jag skulle uppskatta det lika mycket om jag skulle besöka det nu.

För er som har nära till stadsbiblioteket i Skellefteå så finns ett härligt initiativ som jag gärna hade tagit del av om jag hade haft möjlighet. Döda poeters sällskap  -och levande riktar sig ” Till Dig som tycker om poesi och vill dela med dig av dina favoritdikter, som vill högläsa och lyssna – kanske också samtala. Vi inbjuder dig att göra det i bibliotekets inspirerande miljö, utan förkunskaper och krav.”

Skellefteås bibliotek

Bibliotekskortet är tydligt då det faktiskt står lånekort på kortet.  Den dekorativa designen på kortet består av nästan limegröna, avlånga trianglar. Jag tycker att det är ganska snyggt. Det hade dock blivit ännu snyggare utan den färg randen som går över hela kortets ena kortsida.

Läs även andra bloggares åsikter om skellefteå, bibliotek, bibliotekskort

Glasgow

Som jag (Elizabet) tidigare nämnde har jag även ett bibliotekskort som inte är svenskt. Detta hamnar under kategorin Bibliotekskort special eftersom det inte är skrivet i mitt eget namn. I detta fall gjorde jag ett undantag.

Historien bakom detta kort är följande: Min vän Alida bodde under 4-5 månader i Glasgow, där hon studerade kurser på University of West Scotland cirka en timme utanför Glasgow. Detta är en tjänst vårt universitet erbjuder, att man på vår utbildning kan få chansen att studera utomlands. När vi studerade fanns bara ett par få länder att välja mellan och på grund av strul var det en hel drös klasskamrater som pluggade i Glasgow.

När hösten rullade igång kom jag och mina andra vänner på att vi borde åka och hälsa på vår vän i Skottland. Eftersom resorna kostade 10 kronor tur och retur (före avgifter) så beslutade vi oss för att åka under höstlovet i oktober. Veckan var tänkt till tentaplugg men det blev två dagar plugg på Starbucks och resten av tiden tillbringade via med andra aktiviteter. Shopping var en av dem, samt att uppleva kulturen i Glasgow. Gå på pub (glömmer aldrig minen när en av vännerna skulle testa whisky), gå på muséer och alla second hand-affärer. Även en dagstur till Edinburgh hann vi med, med ytterligare shopping men mestadels fotograferande av alla fantastiska byggnader. I Glasgow hittade jag även denna fantastiska lekpark med båt och delfiner. Jag blev överlyckligt och klättrade upp i båten medan mina vänner var avvaktande och tyckte att ”nä, skärp dig nu”. Efter cirka tio minuter var alla inne på lekparken och testade gungor med mera. Härligt att kunna påverka sina vänner!

Samlarsugen som jag var undersökte jag hur enkelt det skulle vara att skaffa bibliotekskort där. Detta visade sig dock vara lönlöst då man var tvungen att vara boende i Glasgow och kunna uppvisa elräkning och en bunt andra dokument då de inte har systemet med personnummer som vi har i Sverige. Jag gav därefter upp min dröm men hade en finfin vecka i Glasgow med många äventyr tillsammans med mina fina vänner.

När Alida sedan flyttade tillbaka till Sverige igen för att läsa vår fjärde termin så fick jag hennes bibliotekskort. Den står därmed inte uppskriven i mitt namn men jag tycker den förtjänar att få ingå i samlingen ändå. Mitt första och kanske enda utländska kort! Tyvärr besökte vi inte biblioteket, det var alltför mycket annat som behövde upptäckas!

Själva kortet gillar jag. Det är ett modernt teckensnitt med fräsch färg och illustrationer. Det är tydligt vilket område det rör sig om och att det är ett kort som har med bibliotek att göra. Däremot hittar jag ingenting som direkt pekar på vilken region det är eller bildmässigt pekar på att det är ett bibliotek vilket drar ned betyget lite. Jag ger det ändå fyra av fem möjliga.

 

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotekskort, glasgow

Laxå

Laxås bibliotek är ett litet ortsbibliotek som inte är helt lätt att minnas, det ingick också i vår biblioteksturné. Efter att ha återvänt till min (Elizabets) gamla bostadsort Askersund tog vi en omväg upp till den lilla orten Laxå. Det var ett litet fyrkantigt och ganska anonymt bibliotek som låg på Laxås ”huvudgata”. (Det fanns bara typ en).

På detta bibliotek hade de en liten försäljning av gamla böcker där jag (Elizabet) hittade min barndomsfavorit – Katitzi. Det var väldigt intressant att läsa den som vuxen då jag kunde se helt andra saker. Att bli bortgift till en man när man bara är tretton år, exempelvis, och zigenarnas situation i Europa.. Till denna bok köpte jag en jättefin platstpåse med en massa människor på. Den är dock borta numera. Jag (Kristin) köpte en likadan påse till de böcker jag valde. Den påsen är dessvärre också borta nu. Om jag minns rätt var en av böckerna jag köpte Drivved från Arkadien av Niklas Rådström. En bok som jag senare kom att skriva min b-uppsats om. Så på så vis sponsrade vi kulturen i Laxå.

Sen har vi själva bibliotekskortet – det blir nog aldrig mindre inspirerande än såhär. Den blå standardramen, kommunvapnet med information om att det är Laxå bibliotek. Vid något tillfälle har man även bytt adress eller telefonnummer och därför har man satt en KLISTERLAPP på de flesta bibliotekskort. Mitt kort (Kristin) saknar klisterlapp så det kortet har det gamla telefonnummret. Möjligtvis kan lappen ha trillat av någon gång eller så var det någon som glömde att lappa några kort. En av de anledningar till att man aldrig ska ha kontaktuppgifter på framsidan – de kan förändras. Det är hyfsat tydligt att det är ett bibliotek det rör sig om och det är tydligt varifrån det kommer men någon mer spännande lokal anknytning finns inte. På något vis säger också detta hur man ser på kulturen i Laxå – inte särskilt levande. Knappt godkänt får detta kort.

Läs även andra bloggares åsikter om bibliotekskort, samlande, laxå