Västervik

Västervik tänker ni. Varför Västervik? Vad har det med någonting att göra?
Västervik har att göra med Emil. Min kompis som är född och uppvuxen där, i allra norraste Småland. Men han är ju egentligen östgöte för Västervik ligger ju inte i Småland. Menar han.

Det var hursomhelst en sommar 2007 och jag hade lite tråkigt. Emils föräldrar bodde i alla fall då kvar i Västervik så vi tog beslutet att jag skulle komma ned och hälsa på i Västervik över dagen. Göra lite sightseeing och då samtidigt skaffa bibliotekskort. Så det vi gjorde då var att göra den kanske intensivaste turistdagen i mitt liv där vi besökte nästan allting som enligt honom var värt att titta på. Detta leder till att jag inte ens minns vad biblioteket heter.

Vi tittade på båtar, diskuterade skyddsjakt på turister och att göra en hjälpinsamling för att rädda världen från den ondskefulla Foppatofflan. Emil var svart och svår medan jag var antagligen rosa. Sedan kom vi till det helt klart enligt oss vackraste utsikten i hela Västervik. Såhär i efterhand är jag dock fundersam. Vad gör den lilla figuren i vänster hörn? Bollen flyger ju åt andra hållet…

Sen då bibliotekskortet: Oerhört tråkigt. Det har ju en poäng för att det är tydligt med kommunens namn och teckensnittet. Men här återkommer den vanliga blå biblioteksramen vilken vi sedan tidigare inte tycker är särskilt vacker. Man har gjort ett försök att göra den rolig genom att lägga till ett par fåglar vilket antas kan vara havsfåglar. Dessutom sitter de på bokstäverna vilket är fruktansvärt fyndigt (märk ironin). Ingenting särskilt unik och ingenting direkt regionalt förutom fåglarna. Var är fotona, tavlorna över den vackra havsutsikten? Snälla hjälp Västervik någon.

Oxelösund

Från Nyköping körde vi till Oxelösund för att skaffa bibliotekskort. Sedan bestämde vi oss för att bada i havet då det var väldigt varmt att köra runt denna dag. Det var inte enbart en trevlig upplevelse men mer om det senare. Låt oss först prata om biblioteket.

Eftersom vi var så oerhört välplanerade så hade vi både karta och öppettider för biblioteket. Innan vi gick in hittade vi en liten cykelkarusell. En såndär liten som barn kan sitta i och cykla runt runt. Det var roligt och de vuxna som fanns i närheten tittade lite konstigt på oss. Utsidan av biblioteket ser sådär roligt ut men det finns i alla fall tydliga skyltar. Själva biblioteket var på övervåningen. Jag vill minnas att det var ganska fin utsikt och att det gick att se bort mot vattnet.

Ingången

Betzy på väg till biblioteket.

Som vi tidigare nämnde var detta en mycket varm och fuktig dag. Därför hade vi bestämt när vi kom fram att vi måste ta oss ett bad. Via lite hjälp från biblioteket lyckades vi hitta ned till en badplats vid havet. Vill minnas att det var ganska varmt, eller åtminstone svalkande. Vi badade en stund och klättrade därefter upp på flytbryggan för att ligga i den nedåtgående solen. Sedan skulle vi ta oss tillbaka till land. Vi såg en manet. Vi såg två maneter, vi såg många maneter och insåg att vi i princip var omringade. Jag (Elizabet) har väldigt svårt för maneter från den tid då jag hängde på västkusten. Inte för att jag bränt mig utan för att de ser så oerhört obehagliga och äckliga ut. Och jag (Kristin) blev bränd på en under en språkresa till Malta. Det var inte en angenäm upplevelse så jag var inte så sugen på att komma i kontakt med dem igen. Så det var två tappra tjejer som tog hoppet och sprang så fort vi kunde iland. I övrigt var det en vacker kväll.

Såhär i efterhand funderar vi – bor inte maneter i saltvatten? Det var förmodligen bräckt vatten där vi var.

Och så till själva bibliotekskortet. Det är ett ganska fint och enkelt kort, ett fotografi som förmodligen representerar en känd plats i Oxelösund som kan ses som representerande för regionen. Havet och klipporna, båtar. Det som saknas är tydlighet – på framsidan finns ingen information om vilken kommun detta är, att det är ett bibliotekskort o.s.v. Inte heller finns det någonting som pekar på bibliotek, kultur eller liknande. Varför de valt att göra så är lite förvirrande.

Som ni ser i bilden ovanför har Oxelösund ett manstecken i sitt kommunvapen vilket vi blev lite förvirrade över. Vi fick det förklarat så att det är tecknet för en viss metall (kanske koppar eller någonting), troligen en metall som var viktigt för uppbyggandet av staden Oxelösund på något vis.

Karlskoga

Betzy är inte ensam om att ha skaffat bibliotekskort genom jobbintervjuer. någon gång under våren kom jag mig hela vägen till Karlskoga – tar x minuter med buss från Örebro. Det blev dessvärre inget jobb men ett fint bibliotekskort. Biblioteket var inte så svårt att hitta till. Hade tittat på en karta innan jag åkte och hade med mig adressen och kanske någon ledtråd till vad det låg nära. Jag hade inte så lång tid på mig för att lära känna biblioteket men det intryck jag hann få innan det var dags att skynda till bussen var positivt. Det kändes som att det var ett mysigt bibliotek. För barn mellan 7 och 16 har Karlskoga något som heter sommarläsning. Det innebär att man lånar och läser fem böcker och sen skriver lite om böckerna. Senast den 20 augusti lämnar man in det man har skrivit och sen får man en egen bok. hade jag Lugnt gjort om jag hade tillhört rätt åldersgrupp.

Jag uppskattade även att få kortet i en liten plastficka tillsammans med lite information om bibliotekets låneregler.

När jag sökte efter mer information om biblioteket hittade jag en intressant artikel om nyheter på biblioteket. Från Karlskoga bibliotek kan du långa en läsplatta när du lånar en e-bok. Det finns även speciella fåtöljer att sitta i när man vill vara på biblioteket och lyssna på musik eller ljudböcker.

Själva kortet är en målad bild av vatten och båtar. Det är ett fint målat kort och det framgår klart och tydligt i text att det är ett kort för biblioteken i Karlskoga, Degerfors och Storfors. Eftersom min kunskap om de tre orterna är väldigt begränsad kan jag i nuläget inte säga något om bibliotekskortets lokala anknytningar.

Biblioteken Karlskoga

Luleå

För ett antal år sedan skaffade jag (Elizabet) bibliotekskort i Luleå – den största staden i mitt eget hemlän Norrbotten.

Luleå, eller Lule är en stad som är svår att inte ha en relation till om man är uppvuxen i Norrbotten. På ett eller ett annat sätt har man kommit i kontakt med staden. För mig har Luleå spelat flera olika roller. Först och främst är det en stad där jag har släkt – både på mammas och pappas sida. Så det har varit idel besök dit för att umgås med kusiner, moster och annat löst folk. Vi har firat 50-årskalas, vi har firat jul och vi har ätit mängder av palt. Under några år arbetade min mamma också där – på samma företag som idag men på filialen i Luleå. Jag höll även på att få praktik på en kommunikationsbyrå i Luleå där jag kände att jag skulle ha passat in, men jag fick inte chansen.

Mitt besök i Luleå för att skaffa bibliotekskort var inte särskilt extravagant. Som jag minns åkte jag och mamma in till stan en dag för att shoppa, där jag propsade på att få åka till biblioteket för att skaffa mig ett kort. Vilket jag gjorde – och lånade några skivor med musik av något slag. Skivor som min mor sedan fick återlämna. Men det var ett fint bibliotek, mitt i stan. Numera är det flyttat och ligger i det stora Kulturhuset, vilket jag inte har haft möjlighet att besöka. Jag misstänker även att nytt bibliotekskort finns.

Själva bibliotekskortet då. Det är väldigt tråkigt och rörigt. Det framgår tydligt genom texten att det är ett lånekort och det står lite finstilt att det är Luleås kort. Kommunvapnet står inte tillsammans med texten vilket gör det otydligt och det blir ingen snygg balans. Texten Luleå är väldigt liten. Som jag tidigare har skrivit – ha aldrig telefonnummer på kortet. Telefonnumer kan ändras om biblioteket flyttar och det blir svårt att ändra sådant i efterhand. Kortet innehåller en bild på vad som ska föreställa en människa, kanske ritat en konstnär? Den orange färgen är inte heller vacker. Kortet är helt enkelt dåligt planerat och sammansatt – det finns inte mycket som pekar på just Luleå eller regionen. Kortet får 2/5 av mig.

Men Östergötland då!

Apropå den nyhet jag fick från en kompis tidigare i veckan, att man i Östergötland nu har beslutat att det ska vara bara ett enda bibliotekskort för hela regionen.

Vi har skrivit om det tidigare, trenden att fler regioner går ihop så det blir färre bibliotekskort. Smart rent administrativt men såklart tråkigt för oss samlare. Därför har jag tagit initiativet att skicka mejl till alla bibliotek där vi inte har kort för att se om vi kan få korten skickade till oss. Nej, då försvinner en del av syftet – att vi ska besöka platserna. Samtidigt så är det nödvändigt för att inte bibliotekskorten bara ska försvinna.

Så snälla Östgötabibliotek. Skicka oss era kort!