Arboga

Arboga är ett litet samhälle några mil nordost om Örebro. Igenom samhället rinner också den fina Arbogaån. Historien om detta bibliotekskort handlar helt enkelt om ett besök i Örebro där vi hade beslutat att göra en dagsutflykt till Arboga. Detta på grund av Kristins födelsedag. Så i februari 2009 åkte vi dit med snö utanför fönstret. Det kändes lite som att vara tillbaka i Norrland igen.

Vy över Arbogaån

Biblioteket ser ganska precis ut som själva bibliotekskortet. En tegelbyggnad med utsikt över ån. Jag (Elizabet) vill minnas att det var en fin ingång med något stort konstverk som hängde. Troligen läste vi i några tidningar på biblioteket.

Förutom att besöka biblioteket i Arboga letade vi förtvivlat efter en ”riktig” tårta utan fruktgelé.  Vi besökte en fin liten butik med inredningssaker där det fanns en affär med skylten ”Affären bevakas av ditt goda samvete”. Vi handlade varsin liten mjukiskatt och Kristin även en liten en björn. Vi besökte även en gullig affär med rättvisemärkta saker som choklad och väskor.

Redan på tågstationen hittade vi någonting annat i vår smak. Jag, Kristin och vår kompis Emil Åkerö deltog två år i rad i en scenpoesitävling vid namn Ordkrig. Till dessa skrev vi ett par absurda scenpoesidikter – där en handlade om blåbär på industriområden. Döm därför vår glädje när vi upptäckte att i Arboga fanns en hel utställning bara om blåbär!

Elizabet poserar med blåbär

Tyvärr visade sig tårtjakten vara något förgäves. Men vi stannade dock och åt på en restaurang där vi hittade följande obeskrivliga tingest. Ett tändsticksslott i thailändsk stil tror jag. Verkligen kitsch. Efter att ha betraktat detta konstverk återvände vi till Örebro för att besöka ett riktigt café som hade olika slags tårtor.

Biblioteket i Arboga

Återigen har vi själva standardramen som verkar så svår att komma undan. Ett skiss av biblioteket och en bit av ån. Jag (Kristin) tycker att det är ett fint kort men inte så mycket mer. För mig saknar kortet det där lilla extra. Elizabet anser att det är ett tydligt kort – det är tydligt att de tär ett bibliotekskort, det har något slags konstverk och de har även haft smaken att göra allting i blått för att matcha ramen. Dock kan jag fråga mig fördelen i att ha ett utsatt telefonnummer eftersom det som bekant kan förändras. Det får ett okej av mig, det är inte vackert men bättre än många andra kort vi har sett.

Karlstad

Det var en sommar och en husvagnssemester med mina föräldrar. På alla nya ställen vi kom till var jag tvungen att besöka biblioteket för att skaffa bibliotekskort. Vi stod några få nätter på en havscamping i Karlstad. Jag minns att jag joggade lite. En eftermiddag eller förmiddag var vi inne i Karlstad för att titta i lite affärer. Vi parkerade bilen i närheten av biblioteket. Det blev ett kort besök som olyckligtvis, med tanke på denna blogg inte lämnade så stora intryck.

Här borde det finnas ett kort från i alla fall campingen men jag hittar inte igen dem på datorn. Så därför lånar jag istället en bild på Sola i Karlstad av mina kompis Tess Hansen.

Kortet finns att beskåda i Betzys inlägg om Molkom. För hela Värmland har jag tråkigt nog samma kort. På kortet ser vi några träd, en väg och ett vattendrag.  Jag håller med Betzy om att skuggningen på texten är ja, kanske inte läskig men mera osnygg säger jag nog. Ett bibliotekskort behöver inte ha texten bibliotekskort på sig för att man ska förstå att det är ett bibliotekskort men någon variant av bibliotek bör förekomma för tydlighetens skull. www.bibliotekvarmland.se är ett exempel på det.

Hemsidan för biblioteken i Värmland är en väldigt trevlig hemsidan. Startsidan talar om vad som händer på de olika biblioteken och innehåller länkar till betygsatta böcker, de olika biblioteken och annan relevant information. Det är dessutom lätt att hitta sökfunktionen vilket är uppskattat. Bakgrunden till hemsidan är rolig, vacker och relevant till en bibliotekshemsida utan att vara ett störande moment.

Uppsala

Uppsala är en liten nätt kommun på nästan 200.000 invånare och ligger i mellandelen av landet. Det ryms alltså cirka 46 stycken Norsjö i Uppsala kommun. Fantastiskt.

Hursomhelst, Uppsala är också den stad där jag för andra året i rad deltog i SM i Poetry Slam, vilket skedde i maj 2010. Men officiellt sett var det mitt första år då jag första året bara deltog i sidogrenar. För er som inte känner till Poetry Slam är det en tävling i scenisk framställd poesi – där jurygupper utsedda i publiken bestämmer vilka scenpoeter som är bäst. För mer information besök den officiella hemsidan Estradpoesi.com.

Glad i hågen åkte jag, Anna, Johan och Jon tillsammans med andra poesikamrater till Uppsala, där vi under ett par dagar bodde på vandrarhem och framförde poesi på dagarna. Man kan kalla SM lite som en storhögtid för alla scenpoeter. En gång per år träffas denna stora dysfunktionella familj – slamfamiljen - bestående av tokiga människor som gillar scenpoesi. Det är nästan någonting kyrkligt över SM. Undertecknad kom någonstans bland de tio sista i den individuella tävlingen men jag var nöjd med det.

Jurygrupper sätter poäng under tävlingens gång.

Besöket på biblioteket lät vänta på sig då SM alltid sker under Kristi Himmelfärdshelgen. Besöket sammanföll med någonting betydligt mindre trevligt – under natten då vi varit i SM-lokalerna hade någon brutit sig in i vårt rum på vandrarhemmet (andra våningen). De hade tagit sig in genom fönstret och länsat. Datorer, kamera, tågbiljetter – allting var borta och polisen kunde inte göra någonting. Jag fick inte heller någon ekonomisk ersättning.

Så vi gick till biblioteket efter att ha försökt prata med polisen, lite i chocktillstånd. Det är ett ganska vanligt bibliotek men jag hade förväntat mig någonting större och mer grandiost eftersom det trots allt är en studentstad och en storstad. Därför är jag också lite besviken på bibliotekskortet. Nog för att korpen kanske syftar till kunskap o.s.v men det finns inga trevliga regionala inslags, den lila färgen är ganska tråkig och tillför inte särskilt mycket. Typografin är dock helt okej i mina ögon. Kortet får i mina ögon tre stjärnor av två möjliga.

För att läsa mer om Uppsala och rösta på kortet kan du läsa Kristins inlägg: http://bibliotekskort.wordpress.com/2011/01/10/uppsala-2

Umeå Universitetsbibliotek

Istället för att åka norrut för en anställningsintervju tog jag mig till Umeå universitetsbibliotek för att leta efter några kursböcker och skaffa bibliotekskort. Jag har egentligen studerat klart men läser just nu en distanskurs på halvfart för att kunna ha möjlighet att få ett timvikariat som biblioteksassistent.

En sommar läste jag en sommarkurs vid Umeå universitet men att skaffa lånekort blev inte av då. Lyckligtvis behöver du inte vara student vid Umeå universitet för att skaffa lånekort. Det går till och med att låna kursböcker utan att vara inskriven på Umeå universitet. Vilket naturligtvis är jättebra för mig och andra distansstudenter men kanske inte lika roligt för de studenter vid Umeå universitet som vill ha tag på den litteratur som kanske är gemensam för många universitet.

Det är ett väldigt stort bibliotek. Jakten på kursböcker tog mig ner i magasinet.  Jag är van vid att böcker som står i magasinet antingen 1 – beställs via internet för att sedan hämtas vid en speciell hylla eller 2 – beställs i informationen och man väntar under tiden som någon ur bibliotekspersonalen går och hämtar den bok man ska ha så att själv leta reda på rätt bok kändes spännande och lite skrämmande. Det fungerar som så att alla böcker har ett nummer i två delar. Jag gissar på att det första förutom att tala om i vilken del av magasinet som boken finns även är det årtal då boken ställdes i magasinet. Det andra numret kanske för att tala om var på hyllan boken står. Systemet kändes logiskt men jag måste erkänna att det var lite läskigt att stå mellan två bokhyllor som i teorin när som helt hade kunnat börja röra på sig.  Efter en kort stunds letande lyckades jag hitta 2010-12531 och 2010-12533. Vilken bok skulle jag ha? Jo, naturligtvis 2010-12532. Alltid lika roligt när en bok är spårlöst försvunnen.

Universitetsbiblioteket Umeå

Kortet kändes först tråkigt men efter att ha tittat på det lite närmare tycker jag numera att det är rätt så snyggt och stilrent. Det är fortfarande nytt och väldigt vitt och fräscht. Kontrasterna mellan det vita och det blå samt logotypen tidslös. Det framgår tydligt och klart att det är ett lånekort för ett bibliotek. På det hela taget kanske ett av mina favoritkort men eftersom jag är snål med 5:or får det en 4:a.

För mer information om biblioteket se hemsidan.

Läs även andra bloggares åsikter om umeå, universitet, universitetsbibliotek, bibliotek,