Archive | juni, 2012

Älvsbyn

6 Jun

Älvsbyn är en liten kommun väster om min hemstad Piteå. Mest är den känd för Älvsbyhus, polarkakor och Storforsen (en av Sveriges största vilda forsar). Det är också en kommun där jag har tillbringat ganska mycket tid när jag var yngre.

Mina släktband är det som har fått mig att dras till kommunen. Mina farföräldrar bodde där och min far och hans syskon är uppvuxna där. Där fanns det lilla torpet precis framför berget med en gammal ladugård och ett sommarhus. Farmor gjorde nybakade hastbullar tills vi kom på besök och jag brukade sitta i hennes knä. Där bodde de tills farmor gick bort. Då flyttade farfar till ett större samhälle.

På senare år har Älvsbyns kommun också varit en tillflykt – där finns den fantastisk sjön Lillaver nära den gamla nedlagda Lavergruvan. Vid den gamla nedlagda gruvan finns en övergiven stad – där naturen har tagit över husgrunderna och träd växer rätt igenom. Alla hus flyttades när malmen tog slut men nu diskuterar man att börja bryta igen. Det är vackert på sommaren men man ska inte ha problem med stora insektsmängder.

I Älvsbyn finns också den enda närliggande tågstationen från Piteå. Det är många kvällar och nätter jag har suttit där i mina föräldrars bil och väntat på tåg. Ibland i tid men oftast inte. Det var också tåget som var anledningen till att åka till Älvsbyn den gång jag skaffade mitt bibliotekskort.

Om jag ska vara ärlig minns jag inte mycket av biblioteket. Jag tog ett kort av ingången med min mobiltelefon men tappade minneskortet.

Sedan angående bibliotekskortet – det är samma kort som i Pajala så ni kan läsa mer om det i det inlägget.

Pajala

6 Jun

Pajala är en liten Norrbottenskommun i den allra norraste delen av landet. Den alla norraste delen av Tornedalen. Många känner kanske till samhället som staden där Mikael Niemi är född och uppvuxen samt staden där många av hans böcker även utspelar sig. I samhället Pajala bor cirka tvåtusen innevånare, så ungefär lika stort som Norsjö där jag (Elizabet) tidigare har arbetat. Jag har även anknytning i form av släkt i Tornedalen men  bara i den södra delen.

Nå. Att åka till Pajala är ingenting man gör över en dag. Det är ingenting man ens gör över två dagar. I mitt fall blev det tre dagar och två nätter sovandes hos mina morföräldrar för att ta mig från Skellefteå och upp till Pajala. Allt detta på grund av en jobbintervju för ytterligare en informatörstjänst. En intervju med vetskapen att Pajala är en boomande gruvstad och det därmed inte finns några som helst bostäder lediga då ingenting har byggts sedan 80-talet. Jag genomförde dessutom en liten mini-biblioteksturné.

Enkel väg tar det 5-6 timmar att köra upp till Pajala – längre om man liksom jag körde över Haparanda istället. Med tanke på tidigare bilkörningshistorik kändes en sådan långkörning inte som en bra idé om jag inte delat upp den.  Mestadels bara att följa E4:an men sedan var det bara att följa väg 99 ända upp till Pajala. För den som inte har åkt där, det är otroligt vackert. Älven vindlar sig längs med vägen, det är skog, små berg, solnedgång. Alla gamla vita tornedalska hus, eller hus som jag kopplar samman med den regionen. Det var ett par vackra sensommardagar i april/augusti 2011. Dum som jag var tog jag inte några kort – tänkte hela tiden att jag skulle stanna och fota efter vägen men det blev aldrig av. Tyvärr verkar bilderna jag faktiskt tog ha försvunnit någonstans i IT-rymden.

Hursomhelst – Pajala. Det tog ett tag att hitta dit och innan intervjun vandrade jag planlöst omkring i samhället. Samhället hade till och med sin egen lilla reklambyrå. Intervjun kändes helt okej även om jag fick svara nej på frågan om jag kunde meänkieli (tornedalsfinska) vilket har minoritetsspråksstatus och är en fördel att kunna. Jobbet fick jag som bekant inte.

Biblioteket i Pajala ligger i skolans egna lokaler. En ganska enkel ingång och det ser ut som ett vanligt skolbibliotek, ungefär som i Norsjö. Skillnaden här är språket – att ämnen och mycket annat står på finska/meänkieli utöver svenska.

 

Själva bibliotekskortet då. Detta kort är i stort sett gemensamt för hela Norrbotten vilket gör att jag har fyra i stort sett likadana för olika kommuner. Jag har sedan tidigare yttrat mina åsikter om att ha gemensamma kort. Jag tycker dock inte att detta är särskilt trevligt och hoppas att de väljer någonting mer unikt. Det är snygga och tydliga teckensnitt, framgår vilken kommun som gäller. Symbolen B står antagligen för Bibliotek men det finns annars ingenting som pekar på något regionalt  med kortet. Förutom det lilla kommunvapnet på baksidan av kortet då.  Färgerna svart och orange, vad ska man säga? Kul med starka kontrastfärger men inte mycket mer än så. Kortet får 2/5 från mig för att det är ganska fantasilöst.